onsdag 18 april 2012

Psykisk ohälsa, vilka skapar de negativa attityderna?

Det pratas mycket om stigmatisering och fördomar angående psykiskt funktionsnedsatta.
Folk har inte förståelse om sjukdomarna och media förstorar upp det och gör dem till något som är farligt och borde hållas utanför samhället.
Media har fel, alla med paranoid schizofreni är inte massmedia och går ut och dödar barn på dagis.
Media framställer alltid psykiskt "störda" som något negativt, det är de enda gångerna man någonsin får läsa om dem!

Men jag har märkt en sak, vissa med psykisk ohälsa får skylla sig själva.
Det är ett himla gnäll om att personal på de psykiatriska avdelningarna inte tar hand om dem. Att de blir inlagda på LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) och att de sedan inte får gå ut, inga anhöriga får komma dit och att de gör insatser som är helt fruktansvärda.
Det finns lagar, hör och häpna, av en anledning. Det finns ett fåtal tvångsåtgärder kvar inom psykvården! Bältning, tvångsinjencering och ibland får man även isolera patienterna (på sina rum).
Tyvärr finns det viss personal som utnyttjar sin makt på ett negativt sätt, men oftast så arbetar personal för patienternas bästa.
Om man tvingas injencera en patient med lugnande medel så är det inte för att vi tycker det är så jävla roligt. Vi tycker heller inte att det är lajbans när en patient slår sönder en hel avdelning och är en fara för sig själv, personal eller ännu värre, medpatienter.
I allra högsta grad försöker man lugna patienten, sitta med patienten om det går, men om en patient är inne i t.ex ett maniskt skov så går det inte, tro mig.

Det är inte personalens fel att psykiatrisk vård har en negativ stämpel, för det enda som kommer ut till samhället är negativa.
Och de som oftast sprider den negativa bilder, ja de har oftast en diagnos, de har oftast ett grovt självskadebeteende som gör andra medpatienter oroliga.
Föreställ er en allmänpsykiatrisk avdelning, en avdelning med olika åldrar och olika diagnoser och en av patienterna ideligen försöker ta livet av sig, skär upp hela armarna så att blodet sprutar på väggar och golv och springer runt i allmänna utrymmen. Tror ni att det främjar de andra patienternas tillfrisknande?
Vissa patienter ser inte detta, ser bara allt tvång, alla insatser som personalen faktiskt tvingas göra för säkerhet, och inte för att de ska kunna dricka kaffe inne i fikarummet. Det finns bra och dålig personal - som på alla arbetsplatser. Det finns bra och dålig vård som inom all vård, psykiatrisk, demensvård, äldrevård och somatisk vård.

Så istället för att alltid skylla över ansvaret på alla andra "Personalen på avdelningen är förjävliga de gör ingenting för att hjälpa mig, samhället lämnar mig utanför".. Så ta ditt eget ansvar.
Slutade du vara en människa när du fick din diagnos? Slutade du kämpa för ditt eget liv, slutade du kämpa, slutade du försöka bli frisk? Eller förlikade du dig bara med att "Jaha nu är jag sjuk, nu tar jag inget ansvar längre utan skyller på allt utanför och runtom?"
Precis som alla andra människor i samhället har vi det olika lätt eller svårt, ibland får man kämpa för att må bättre! Jävligt hårt.

Och tro det eller ej, det finns utbildad personal runt om i Sverige som är intresserade, som utbildar sig, föreläser, håller kurser för att hela tiden uppdatera sig och bli bättre i sitt yrke.

Så skärp er lite och tänk efter istället för att bara klaga och skjuta över ert egen ansvar på alla andra.
Och vad är grejen att lägga ut bilder på 200 olika tabletter & skärsår på internet? Det ökar ju bara fördomarna ÄNNU mer, så att andra dömer er, är det det man vill? Eller är alla insatser för att ändra attityderna i samhället helt förjäves?


Jag läser till skötare/boendestödjare/vårdare YOU name it för att jag är och har varit så sjukt intresserad av psykiatri sedan jag var typ 9 år gammal.
Jag trivs, jag vill ut och förändra, förnya och skapa nytt, nya behandlingar, nytt bemötande, nytt fräscht blod ute på avdelningar, boenden ja vart jag nu ska arbeta.

Det var allt, för denna gång.






Inga kommentarer: